ThereeseP

Vet inte hur många gånger jag har suttit här och svettats, svettats för jag har varit så nervös. Samtidigt som dropparna har runnit längst ryggradden har fjärilarna i magen funnits där och leendet på läpparna. Nu sitter Jag här nästan 9 år senare. Jag är inte nervös längre men leendet finns kvar och så även några fjärilar. Första gångerna visste jag knappt hur man tryckte biljetten men nu är jag en rutinerad tågresenär. Det har varit en fantistisk och underbar resa och jag hoppas att vi alltid kommer att färdas tillsammans. Det kvittar hur ofta vi är så längtar jag alltid till nästa gång vi ses. Nu är jag inte påväg till en 16 årig pojkspoling med blåa prasselbyxor utan en man, min man! Huset är inte dina föräldrars, utan vårt! Det hade man knappt kunnat föreställa sig, eller jo jag har föreställt och drömt om det, drömt om vårt liv tillsammans men inte ens i drömmen var det så underbart som det har blivit! Mitt liv, vårt liv tillsammans! Älskar dig!